Jag känner mig förvirrad och vet inte vad jag ska tycka och känna... varken för någon eller något.. Jag vill så mycket, men samtidigt inte.

"Dejt" (om man kan kalla det det) idag, med D (pojken jag som hade efterfesten förra helgen). Jag följde med honom hem igen nu i helgen, på efterfest. Hångel, gott hångel ^^ ohlala.. var tvungen att lämna honom då dock för jag hade en kompis med mig. Så ringde han idag och vi träffades.. ^^ Varma blickar, ursäkter att komma nära, vara nära, fastän inget egentligen hände.

Jag tror att det var han som gjorde allt.. Alla närmanden, jag vågade inte.. Jag vågar inte.. Jag vill, men jag vågar inte. Fan.

Vi hade kul tillsammans, och det gick bättre och bättre.. tills.. de ringde från hans jobb och behövde honom. Så sällan som han får jobba var han tvungen att säga ja. TRIST! Så det var bara till att gå hem sedan. Han undrade om han fick ringa igen iaf.. och jaa, det får han ju så..

Fan, vad fin han är.. men vågar jag? Är det på riktigt? Och vill jag isf ha det? Jag tror att jag mest vill leka, men det är möjligt att det är vad han vill också.. Jag ska undersöka det lite vidare :P eller nåt

Jag vill vara kär.

Lyckligt kär.

Älska någon så mycket så att det gör ont i magen.

Så att jag kramar kudden hårt och tänker på honom när han inte är här.

Men jag känner inte så. Inte för någon. Jag vågar inte.  

Visar man att man älskar någon så gör man sig sårbar. 

Jag vill inte bli söndertrasad igen. 

jag vill vara den där speciella.

jag vill tillhöra någon. jag vill ha någon att älska.

jag vill vara ensam. jag vill kunna klara mig själv. jag vill vara jag.

jag vill ha någon att krama. jag vill ha någon att hångla upp emot väggen.

jag vill börja ett nytt liv. jag vill leva mitt liv själv. jag vill vara framgångsrik.

jag vill vara jag.

jag vill, men hur fan..?

Jag gick ut igår, det var inget som var planerat egentligen och jag hade tänkt gå hem ganska tidigt, för det var ganska tråkigt ute, men av någon anledning stannade jag. Träffade då på en tjej och hennes syster från min gamla skola. Vi gick samma inriktning, men hon var året över mig, häftigt!

Sedan var det massa killar också såklart... Den första, han came on to me riktigt mycket. Ville sitta själv vid ett bord o hålla på, men hos honom hade jag tyvärr inget intresse, så jag drog mig åt borden där alla vänner satt. Han fick följa med, men han sa att han inte vågade. Okej. Så jag bytte bord iaf.. och det var där jag träffade tjejerna. Många bra diskussioner hade vi. Förflyttade oss till baren så småningom, och då var jag bara tvungen att börja prata med en liten hårdrockskille, han hade plattat håret, och det såg jag ^^ men han erkände. 20 år gammal. Mitt lammkött blev han ^^ 

Vi skulle vidare på efterfest, men han och hans kompis gled liksom ifrån, längre o längre bort, när vi gick till efterfesten. Festens "ägare" hade dragit tag i mig, och jag tror att de var lite rädda. Jag stannade upp o väntade in dem och frågade vad dom gjorde. Då sa dom att dom funderade på hur tjejer som jag kunde få precis vad de ville.. Jag bara "WHAT?!" och så pratade vi lite mer. Tills "festägaren" kom o drog tag i mig igen. Jag tror att det var då mitt lammkött vek av. Jag känner mig taskig.

Väl på efterfesten, festägaren var ganska på, men samtidigt lugn och snäll, väldigt snäll. Jag har träffat honom en gång innan, och då var han otrevlig. Jävligt otrevlig, full dock. Jag sa det till honom nu, och han mindes ingenting. Men ja, det var kul, han var på han med. Tyckte att jag skulle sova där, istället för att gå hem, men jag gick hem iaf.. och var hemma strax efter 6... Lite msn-flört då, med festägaren, nattmacka och sedan sova.

Jag tyckte det var trevligt, och jag känner mig snygg! 

P, han skrev till mig igår, fina saker:

"Det finns massor jag vill säga, men jag vet inte om det får dig att må bättre
T.ex att vet du hur nervös jag var när vi satt och åt på det där pastastället? Å när jag lyckades med konststycket att tappa mat i ljuset så ville jag sjunka under jorden. "Shit, nu tror hon att jag är värsta klumpendunsen"

Sen satt jag på bussen hem och bara kände mig glad och nöjd ;)

Och att det var lite halt och du höll mig i armen, mycket längre än du behövde, då gick min puls upp och jag blev så där varm och nöjd."

Han skriver sådär fina saker. Och det låter som att han tycker om mig. Jag tycker om honom, men inte så. Jag känner inte pirret i magen, jag gör inte det. Och då tror jag inte att det är rätt. Det känns inte rätt. Jag vill, men det går inte..

Jag är hemma igen. Jag har haft det bra, så jävla bra. Bara glömt alla bekymmer. Jävligt jobbigt att de slog mig i ansiktet när jag kom hem igen. Nerslagen.

Ångest-attacker idag.

Jag blev kickad också. Kul, jävligt kul. Är sur på mig själv för att jag inte var den som stack först, det var ju det jag egentligen ville, men så blev jag kickad istället.

Något säger mig att det här är starten på mina ensamma dagar. Dagarna då jag kommer sitta instängd och inte se världen något mer, bara genom min lilla data-skärm. 

Det känns som att jag bara har en vän kvar här i stan. Den andre fikade jag med idag. Även om jag tycker om honom så kändes det som att det var sista gången vi sågs idag. Som att göra slut fastän man inte är tillsammans. Well, nu när jag är kickad så har vi inte längre något gemensamt.

Den här flickan blir bara mer och mer ensam. 

Jag dumpade honom, P, fastän vi inte var tillsammans. Det funkade inte. Nu vet jag inte vad som händer. Jag lever mitt liv, tror att jag trivs ganska bra som singel ändå..

och inatt lämnar jag Sverige och reser till solen. Precis vad jag behöver!