det blir många tankar ikväll

jag tror att jag slängde bort något bra i mars

jag tror att han var bra för mig

det jag var rädd för var att han var för bra

en sån som verkligen skulle klara av mig

helt perfekt

men det skrämde mig och jag tryckte honom så långt ifrån mig jag kunde

hittade alla fel

hans håriga rygg skrämde mig (men visst är håriga ryggar lite skrämmande ändå?)

jag är inte samma människa som jag var i mars

jag vill tro att jag växt lite sedan dess

även om det inte märks i den här bloggen så mår jag bra mycket bättre nu

i den här bloggen skriver jag ju nästan bara dåligheter

inte så mycket postivt

som en kommentar jag fick "ryck upp dig"

tyckte den var så löjlig så jag brydde mig inte ens om att svara

det här är min blogg

här är jag helt anonym och jag använder den för att skriva av mig

jag skriver vad fan jag vill här

om jag vill skriva roligare saker skriver jag det i MIN blogg, där jag inte är anonym

det här är min dagbok

det här är ett sätt att få ur mig saker

sånt som måste ut för att inte fastna där inne

P, ska jag försöka igen?

är jag värd det?

är han värd det?

jag tror som sagt att han är perfekt

den trygghet jag söker

han är inte den farlige mannen som ger mig pirr i magen

pirr i magen vill jag ha

fast det kanske är överskattat

farliga män är aldrig bra i längden heller

jag vet det och låter bara sånt vara för korta perioder/stunder

vad är det jag vill ha egentligen?

P, han skrev till mig igår, fina saker:

"Det finns massor jag vill säga, men jag vet inte om det får dig att må bättre
T.ex att vet du hur nervös jag var när vi satt och åt på det där pastastället? Å när jag lyckades med konststycket att tappa mat i ljuset så ville jag sjunka under jorden. "Shit, nu tror hon att jag är värsta klumpendunsen"

Sen satt jag på bussen hem och bara kände mig glad och nöjd ;)

Och att det var lite halt och du höll mig i armen, mycket längre än du behövde, då gick min puls upp och jag blev så där varm och nöjd."

Han skriver sådär fina saker. Och det låter som att han tycker om mig. Jag tycker om honom, men inte så. Jag känner inte pirret i magen, jag gör inte det. Och då tror jag inte att det är rätt. Det känns inte rätt. Jag vill, men det går inte..

Jag dumpade honom, P, fastän vi inte var tillsammans. Det funkade inte. Nu vet jag inte vad som händer. Jag lever mitt liv, tror att jag trivs ganska bra som singel ändå..

och inatt lämnar jag Sverige och reser till solen. Precis vad jag behöver!

P kom hit igår kväll, vi lagade jättegod mat och såg på film. Det var mysigt. Han gav mig komplimanger hela tiden, men ju fler komplimanger, desto sämre kände jag mig... Det känns som att han tycker om mig - jättmycket, när han säger allt det där.

Igår kände jag efter, riktigt ordentligt, och tyvärr, jag känner nog inte samma som han verkar känna, om han känner så. Jag känner inte kärleksruset, även om jag tycker om honom.. Jag känner inte det där pirret i magen, inte på riktigt, jag vill känna det, men gör det inte.

Igår började han pussa på mig med.. Det var inget jag besvarade. Jag kunde inte. Och jag känner mig så elak, och så dum i huvudet. Men jag kunde inte.

Han sov över här, han bor ju en bit härifrån. Och det blev inget knull. Jag varken ville eller kunde. Det kändes inte rätt. Han är verkligen helt underbar, en snäll och go människa, men jag vet att jag kommer att dra ner honom till botten, och det vill jag inte. Jag vill inte vara den som gör honom bitter.

Jag var hos X idag, fick se hans lägenhet för första gången. Jag skulle lämna av djuren, han ska passa dem nu när jag reser bort. Det känns hemskt att erkänna det, men jag jublade inombords när jag såg hur sunkigt det var. Samtidigt blev jag ledsen, att han valt det framför mig... Well, det kanske säger en del om vad han är värd med.

Fan, vad tomt det är här utan djuren :(

P kommer och håller mig sällskap ikväll, om en timme kommer jag att möta upp honom. Kanske borde jag städa lite mer här. Kanske borde jag plugga, för det kan jag ju inte göra när han är här.. Undrar vad som händer ikväll, om något händer..

X pratade om att han ville jamma ikväll och ville ha med mig. Jag kunde dock inte säga till honom att jag inte kunde pga P.. Jag sa bara att det inte gick. Han undrade inte mer.. Kanske ringer de senare, bandet, men det tar vi då isf.

En annan sak som var rätt kul. När jag var hos X blev han hungrig och skulle göra pannkakor. Han ställde bunken med smet på spisen, MEN han satte på fel platta ^^ Haha, surt! men lite kul.. :P Klant.

Kul att jag får känna mig lyckad någon gång med.

Jag är rädd att det jag känner för honom, P, inte är äkta. Jag är rädd för det, för han verkar känna mycket och jag vill inte såra någon.

Jag själv, just nu, är egentligen bara ute efter närhet och trygghet. Han som håller om mig och viskar fina saker i mitt öra. Han är en fin människa. Kanske för fin för mig.

Hans familj vet redan om mig, och det verkar som om jag är någon slags flickvän, men jag är faktiskt singel. Det har inte kommit längre än till flört-nivån, jag har inte vågat ta det vidare.

Jag funderar på att ta det vidare, bara knulla sönder och se hur det känns sen. Känns det bra så är det ju bra, men känns det inte bra så är det ju lättare att säga hejdå då/nu, än om man skulle vänta.

Jag är ju bara människa, jag har också behov...

vad är det jag känner egentligen?

känner jag rätt?

När man har det såhär nära så vill man bara springa in i det. Skynda sig, istället för att ta det långsamt. Men jag tror inte att det är bra.

Igår fick jag ligga på en arm, ha någon som höll om mig och drog fingrarna genom mitt hår. En fin människa. Och jag ville bara hångla upp honom, men jag gjorde inte det, jag väntade.. Jag tror att det är det bästa och han är med på det också.

han (i detta inlägget) är inte samma som Han (x:et). Jag kanske borde ha lite namn eller något på dem istället. X:et får vara X, och han, som är mer aktuell nu, han får vara P, Pojken med stort P ^^

Nu ville jag skriva något, men finner inte riktigt orden...