Inlägg publicerade under kategorin D

Av Jane Doe - 28 maj 2008 14:21

Pratade med D om det hela igår kväll/natt. Han mindes inte så mycket utav det, och det var lite svårt att förklara vad han gjorde iomed att han inte var direkt elak. Han var liksom bara allmänt otrevlig...


Men han pratade med andra igår som också träffat honom i fredags och fick höra att han var "otrevlig som fan" och "svinjobbig".. Så det var väl inte bara jag som tyckte så. Min känsla var väl berättigad. Han skäms nu och tycker att det är pinsamt. Han förstår att det kanske är förstört. Oss.


Jag tycker synd om honom. Men jag är ju inte någon jävla välgörenhetsgrej heller. Vill han verkligen ha mig så får han ju visa det. Han får visa att han är värd mig isf.

Men det är jävligt lätt att tycka synd om...

D
Av Jane Doe - 26 maj 2008 23:40

Nu börjar jag bli pinsam... Jag velar med mig & D igen. Han vet dock inte om det, hur jag tänker och funderar...


När vi var ute i fredags var han kanonfull, riktigt.. Och han har en tendens att bli lite småelak när han är full, ger pikar och så. Dessa behöver inte betyda något, men det skulle kunna göra det. Antagligen är det sånt man kan skämta bort...

MEN

det känns precis som det gjorde med knark-A, mitt ex tillbaka i tiden som slog mig.. Han blev också sån där när han var full, lite små-elak, men det behövde inte betyda något.


Jag tog upp det här med D under kvällen, hur jag kände det och uppfattade honom, men det var inte lätt att prata med honom om det. Han verkade varken lyssna eller förstå, utan svarade bara att "det tar jag som en förolämpning".

- Okej, sa jag, men jag menar det inte så. Utan det här är hur jag känner, och jag är rädd.


Tror inte att han minns något utav det, och jag borde prata med honom om det.. Han har varit bortrest lör-sön och jobbat söndag natt. Idag har jag undvikt honom, för jag vet inte längre.

Jag är rädd.


Är jag såhär tveksam så är det väl lika bra att göra slut på det, antar jag...

D
Av Jane Doe - 22 maj 2008 01:29

Det har ordnat sig, med D. We're fine. Kära bägge två, tror jag :)


Vi pratade då, efter förra inlägget jag skrev, och allt verkade bara bli fel. Sen pratade vi en gång till, och DÅ tror jag att han fattade. Han kom hit sedan på natten iaf, och sov här. Det var underbart.


Sedan har vi inte hunnit ses så mycket pga olika saker. Men han kom hit en sväng ikväll iaf, i 40 minuter, innan han var tvungen att åka och jobba. Så himla härligt! :D *glad*

D
Av Jane Doe - 18 maj 2008 14:38

Jag skrev precis ett teoriprov, övertygad om att jag verkligen inte skulle klara det. Men guess what?! Jag gjorde det. Jag klarade det. 70% rätt, 50% var gränsen för godkänt.


Ändå är jag inte glad.


Jag kan inte sluta tänka på D. Jag känner mig som en äcklig.. sak.. Jag vet inte vad som är tillräckligt äckligt för att kunna jämföras med mig. Fan.


Vi ska prata idag, jag och han, men jag vet fortfarande inte vad jag ska säga. Det ställs krav på mig, och jag tror inte att jag kan uppfylla de kraven, men jag vill. Men kan jag inte så hjälper det inte om jag vill. Jag duger inte.

D
Av Jane Doe - 17 maj 2008 12:35

Jag vill inte bli beroende av någon, men det är precis vad jag håller på att bli.


Jag tror att det är därför jag skjuter honom ifrån mig, D.


Jag tror att jag förstörde något inatt. Han ville gå, och gick. Men jag vet inte, har inte pratat med honom något mer sen dess, och nu tror jag att han sover.

D
Av Jane Doe - 14 maj 2008 21:56

Ett av mina favorit-citat:


"If you fight love, you're always a looser"

- Ola Salo


... det är precis vad jag hållt på med på sistonde. Kom på det häromdagen.

Måste fan lägga ner det där..!

D - here I come!

D
Av Jane Doe - 10 maj 2008 12:07

Jag mår konstigt nu, och jag känner mig chockad också. Det har blivit lite för mycket i mitt huvud. Jag ska försöka reda ut det i det här inlägget.


Jag & D, vi har haft det bra, träffats mycket, och när vi träffats har vi varit som ett par! D ringde inatt om det där och verkade vilja ha ett beslut, om hur vi ska göra, innan han får mer känslor för mig. Och jag verkade alldeles för tveksam. Jag förstår att han vill veta.


Jag har inte upplevt mig själv som så tveksam, men jag vet att jag tvekar för att jag är rädd. Jag är rädd för att bli sårad igen, falla för honom och falla handlöst. Vem plockar upp mig om han lämnar mig? Finns ens evig kärlek? Hittills verkar det ju inte vara så iaf. Jag har mest haft dåliga pojkvänner, tills jag träffade X.

Han var bra och vi funkade bra tillsammans, men det hjälpte inte. Han klarade inte av mig, utan var tvungen att få vara själv. Jag har fortfarande inte fått någon anledning till varför det blev som det blev, så jag antar att det är mig det är fel på eftersom han inte kan säga det till mig, anledningen alltså.

Vi hade det bra, ja, och jag saknar det. Men han kommer aldrig att kunna få mig tillbaka, för jag kommer aldrig mer kunna lita på honom. Finns inte tilliten så finns ingenting.


Tillit. D. Hittills har jag inte haft någon anledning att inte lita på honom egentligen. Han verkar vara en bra kille, en sån man ska ha. Men det är ju just det att jag inte vågar, jag vågar inte lita på honom, inte helt. Jag vill, men jag känner honom inte helt än och jag måste gardera mig.

D tycker att jag är väldigt tveksam, och därför vill han inte, fast han vill ändå. Det känns som att min tvekan kommer att förstöra allt. Fan.


Och så lite anledningen till att jag känner mig smått chockad också (som jag skrev i början av inlägget).

När jag satte mig vid datorn såg jag att jag fått ett mail. Det var från en nära vän från min universitets-utbildning, henne hade jag inte hört något från på länge. Hon skrev att hon mådde bra, att hon satt och väntade på sin möhippa och att hon och hennes sambo skulle gifta sig om två veckor.

Hon har allt det där jag önskar att jag hade. Kan man få det? Kan man vara lycklig tillsammans livet ut?

Hon och hennes sambo satsar ju iaf, och det finns ju folk som håller ihop fastän det är tufft emellanåt. Mina föräldrar t.ex De har det väl mest bra tillsammans, men ibland kommer det tuffa tider även för dom, fast dom biter ihop och kämpar istället. Det är sånt jag är beredd att göra, men om ens partner inte är det så är det ju ingen idé.


Jag vill så gärna bara slänga mig i hans armar och låta honom bära mig. Men det är nog kanske dumt, jag vet inte om han orkar, eller hur länge han orkar. Men jag kanske inte ska sumpa en chans att må bra och trivas heller.


Tankarna bara virvlar runt...

D
Av Jane Doe - 4 maj 2008 15:53

Det går så snabbt, men det känns bra. FÅR det kännas bra nu?


Jag vågar nog inte. Men när jag träffar honom nästa gång igen och tittar in i hans ögon. Då är jag förlorad. Han har de finaste kinder med, jag vill tugga på dom!


Jag vill ha honom, samtidigt vill jag vara fri. En trasad själ som lever ensam, men har jag råd att låta honom gå? Vill jag det?

Jag vet inte, men jag tror inte det. 

D

Presentation

Omröstning

Har du varit här förut?
 Ja, jag är stammis.
 Ja, jag har halkat in här någon gång tidigare.
 Nej.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards