fy fan vad löjlig jag är

att tro att

patetisk

kan han inte bara säga det där?

det där som jag vill höra

och det där som jag hoppas att han vill säga

men antagligen är det mig det är fel på

och jag knaprar värktabletter som aldrig förr

jag vill ha dig

och jag känner för att börja skada mig själv igen

eskapism nu

antingen till spelens värld

eller till sängen

sova bort allt

det kanske inte var menat ändå?

jag känner mig ensam

väldigt ensam

jag vill dela livet med någon 

dela kärleken

jag vill ha någon att skicka sms till

sms som gör att det pirrar i magen

jag vill ha någon att bry mig om

lite sådär extra bara

jag känner mig helt tom

och frusen

önskar att någon ville/kunde värma

både på insida och utsida

så

nu har jag gråtit en skvätt också

det finns någon

och jag är glad för det

men jag vill inte ramla igen

känns som att det lätt skulle kunna bli så

men nu ska jag stå emot